Tåget närmade sig Kiruna, träden blev kortare och färre, stora vita myrar svischade förbi utanför kupéfönstret,  jag insåg att jag redan där befann mig på fjället. Solen lös på en himmel blåare än vägskyltarna med samiska ortsnamn längs bussvägen från Kiruna till Nikkaluokta. Jag såg en räv, en älg, massor av renar och två rovfåglar. Vad fantastiskt annorlunda, vackert och stilla allting kändes. Omgiven av snö, fjällbjörkar, solsken och fjäll så långt ögat når, insåg jag att det här kommer att bli ett äventyr och en naturupplevelse långt utöver mina förväntningar och drömmar! Väl framme i Nikkaluokta väntade en skotertur upp till Kebnekaise Fjällstation, det var en bergochdal-bana så mycket häftigare än alla nöjesparker jag varit på!

Tåget närmade sig Kiruna, träden blev kortare och färre, stora vita myrar svischade förbi utanför kupéfönstret,  jag insåg att jag redan där befann mig på fjället. Solen lös på en himmel blåare än vägskyltarna med samiska ortsnamn längs bussvägen från Kiruna till Nikkaluokta. Jag såg en räv, en älg, massor av renar och två rovfåglar. Vad fantastiskt annorlunda, vackert och stilla allting kändes. Omgiven av snö, fjällbjörkar, solsken och fjäll så långt ögat når, insåg jag att det här kommer att bli ett äventyr och en naturupplevelse långt utöver mina förväntningar och drömmar! Väl framme i Nikkaluokta väntade en skotertur upp till Kebnekaise Fjällstation, det var en bergochdal-bana så mycket häftigare än alla nöjesparker jag varit på!